|
2004-11-05 Hej hej halla dagboken... Jora satt, nu ar man hemma igen och just nu ar det faktiskt inte sa hemskt som man kan tro. Resan hem gick bra, vägen hem till mammas lägenhet gick bra, att stå i fönstret och se ut över ett regnigt Arvika var lite kämpigt, men snart kom mamma hem och det blev bra igen...men mer om det senare. Just nu sitter jag alltså återigen i Mikaels lägenhet och här är allt som det var när jag lämnade det, förutom att HD'n nästan är ihopplockad igen. Jaja, sista tiden i Thailand var väl helt ok. Vi festade lite med våra norska vänner, spelade lite biljard och sjöng svensk disney-musik. Vaknade vid 7 pa morgonen efter och vi åt en sista frukost i Koh Chang. Taxin kom inte mindre än 2 gånger och frågade om vi inte skulle med, vi väntade då fortfarande på vår frukost och inte förrän 3:de gången åkte vi med. På båten pratade jag med en kille från Stockholm, som förgäves försökte dölja sin dialekt..haha. 5 timmar i minibuss gick bra, tills ac'n slutade fungera..då trodde jag väl att jag skulle dö en stund, men det gick visst bra. Tillbaka till Bankok och Karin bokade in sig på ett litet rum och med allas väskor blev det lite väl trångt. Vi gav oss ut på en sista shoppingtur och jag lyckades (för 500 baht) att köpa på mig 3 linnen, ett par fishermanspants en liten middag och en tyglapp till väskan. När blott en timme återstod av vistelsen i bankok mötte vi naturligtvis 2 glada killar från Sydney som väntade på sina 200 dvd som de skulle köpa (det är nämligen förbjudet att sälja dvd på gatan, så ett möte var bestämt bakom hörnet). Jag, karin och jennie blev bjudna på varsin drink och det blev dax för dusch och mental förberedelse för hemfärd. Bussjäveln hade naturligtvis åkt när vi kom ut på gatan, men det var deras fel. Den kom tillbaka och efter en hastig kram av Karin blev det full fart mot flygplatsen. Incheckning, 500 baht i flygtaxa och vi var på plats. I planet hade vi det rätt mysigt. Alla hade 3 eller 4 säten att ligga på, så lite folk var det. Jag sov som ett spädbarn på julafton och när jag vaknade började de visa King Arthur, dålig tyckte jag. Filmen tar slut och det var då endast 30 minuter innan vi skulle landa i Stockholm. Jag satt och försökte hålla reda på mina känslor och kunde inte bestämma mig om jag ville skratta eller gråta. Väl hemma blev jag facinerad av svenska väktare och svensk reklam. 2 timmars väntan på tåget blev kämpig men sen...(oj nu kom brodern hem, han sa i telefon igår att han skulle vara snygg och korthårig...han ljög)..bar det av. Väl framme vid stationen i Arvika stod jag upp och småskuttade i tåget, folk trodde/eller förstod att jag var vansinnig och lät mig hållas. Upp till mor på jobbet för att hämta nycklarna, hon grät, hennes väninna grät för att hon grät och jag gick hem till mors lägenhet. Där såg allt precis ut som det gjorde när jag lämnade det, grejerna på hatthyllan låg precis som jag lämnat dem...suck..jag blickade ut över ett väldigt regnigt Arvika och det var plötsligt inte alls roligt längre. Mamma kom hem och vi slogs om mest plats i soffan ett tag. Jag ringde Jennifer, Jont och Mia och guu vad mycket bättre allt blev. Mia och jag träffades idag och flickan har ju hunnit vara gravid och hunnit få en son som nu är 3 månader.. Kom hem och ringde Sara, underbart. Nu ska jag bara träffa resten...men nu ska jag på fest. Frid!
|