|
2004-11-12 Jaaa...halleluja era.... Jag har inte dött ännu, men måste väl erkänna att det är ganska nära. Jag har numera varit i Arvika i en vecka och anledning till att jag inte skrivit på ett tag är väl att det helt enkelt inte finns nåt att göra i denna stan, än mindre när pengapungen ekar. Vad HAR hänt då. Jag har träffat Bin (min ack så mjuka kissemiss), festat med Jont och hans (våra) vänner. Fikat med Jannica och hennes Uppsaliska pojkvän (kaffet kostar 15 spänn och påtårarna är så vitt jag vet obegränsade). Mattias och Christian satt där i dagarna tvenne och så fort Mattias har tid för en gammal vän ska jag tvinga mamma att baka bullar till kaffet (det har hänt förr). Jag har mumsat svensk hedelig PIZZA med min galna familj och jag har studerat herrbasket med Jennifer. Hon ringde mig och frågade om jag ville med på basket, -vicka spelar, frågade jag. Sverige-Karlstad, säger hon. Jag bjöd Jennifer på korv med bröd, med enda baktanken att jag skulle äta upp halva för henne. Det gjorde jag och vi förlorade. Idag vaknade jag som vanligt vid 9, kröp ur sängen, laddade dvd´n och kollade på Simpsons. Drack FIL (arghh) och badade. Ut till arbetsförmedlingen och försökte snika pengar till ev flytt. Nu gällde det bara att hitta jobb. Arvika är uteslutet, så det får väl bli gamla götet igen. Jag ringde och störde Jontas en timme...gött å prate märäj gubben! Sen ringde jag till Anna-Lena Stockman och kontrollerade att min ansökan (ja faktiskt) hade kommit fram. Jag hade en hel lista med frågor till henne, men hon verkade stressad. Min ansökan låg där bland några tusen andra...så tja..det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk som Arne skulle ha sagt. Nej, det är väl summan av en vecka i Arvika. Men till helgen blir det kalas. Tanken var att jag skulle till Karlstad och träffa Anna och Hilde, men då har ju Jont, Klas och Martina gått och fyllt år så det får bli kalas på hemmaplan denna helgen. Nej, nu ska jag vara lite social på mitt studiebesök...så tja...jag skriver väl vad det lider. Kraaam!
|