|
2004-11-17 Tja.. Har numera befunnit mig i Sverige och Arvika i nästan 2 veckor. Jag hörde en låt med Dido här om dagen och började faktiskt gråta..fan vad blödig man är. Hon sjöng nåt om att tänk vad lätt det är att sätta sig på planet och flyga till ett helt annat liv, eller nåt. Hon sjöng nåt om att hon inte kunde fatta att hon är tillbaka i lägenheten och att hennes liv var så total annorlunda för bara 2 veckor sen. Sen sjöng hon att hon fortfarande hade sand i sina skor och jag bröt ju ihop...haha...inte riktigt...nu spelar de Orup på radion, så nu är allt bra igen. Är det inte typiskt. Jag sökte ett jobb idag. Visst, på Lundby sjukhus..nån deltidstjänst på ögonmottagningen. Fick till det ganska bra och hade bara nån mening kvar. Då hotar datorjäveln med att stänga av sig om 20 sekunder, fan vad stressad jag blev och skickade naturligtvis iväg brevhelvetet med varken adress eller telefonnummer och ett stavfel. Fan, där rök den chansen. Jaja, jag skickade ett brev till Kristina och hoppades på hennes överseende..hon fick iallafall mitt telefonnummer om hon ville be mig dra åt helvete eller nåt. Oj vad negativ man är då...jag har sökt ett till på Olskroken i Göteborg och det gick bättre..tror jag. Mamma frågade vad jag skrev och jag svarade att jag inte hade en aning. Jag kommer helt enkelt inte ihåg vad jag skrev, så detta blir ju spännande... Nu tänkte jag ge mig på att ringa Sahlgrenskas ALLA avdelningar och tjata lite, ett tips från vår käre Jontas.
|